Var i Stockholm igår med två av mina kollegor och våra fjorton "friendsare", kompisstödjare, som vi har på skolan och vars uppgift bland annat är att sprida god stämning och främja trivsel. 5000 kompisstödjare från hela landet hade åkt till Skansen för att delta på Friendsdagen med kompisstödjar-aktiviteter, uppträdanden och manifestation mot mobbning, och det var fantastiskt på många sätt att få vara med:
Fantastisk resa! Uppe tidigt och toksent i säng i och för sig, men allting klaffade med tider och tåg och bussar och båtar. Spårvagn också, faktiskt.
Fantastiska ungar! De är så fulla av tankar och funderingar, idéer, mod och inspiration att man bara måste beundra. Underbart också att få umgås med dem i en helt annan miljö än vi är vana vid. Så nyttigt för oss alla.
Fantastiska kollegor! Det är häftigt att jobba mot ett gemensamt mål när alla bidrar och tänker och tar och ger. Under resan gällde det dock främst såklart att hålla koll på ungarna. Någon av oss räknade i princip kontinuerligt under dagen 1, 2, 3... 14. Nej, 13 vänta! Var det där Johanna? 1, 2, 3, stå still en stund.. 13, 14, jo det var alla!
Fantastiskt skitväder! Jag hade helt ärligt redan känt smaken av mjukglassen jag skulle mumsa i mig där på bänken i solskenet mellan några aktiviteter, men har väl aldrig frusit så mycket i hela mitt vuxna liv. Definitivt inte i maj. Ända sen jag blev "vuxen" och slutade klä mig snyggare än varmt så har jag nog inte frusit såhär. Inte såhär länge. Skakade faktiskt i hela kroppen ibland. På riktigt.
Fantastiska artister! Märkte att artisternas egna berättelser om utanförskap och mobbning satte sina spår. Det är så schysst att de berättar, för om såna som Måns Zelmerlöf eller Tove Styrke har blivit mobbade, så kanske man kan börja förstå lite grann att det inte är den mobbade det handlar om. För om inte de här artisterna duger som de är, vem gör det då?
Fantastiska föräldrar! Alla hämtade sina små hjältar på utsatt tid och det gick i ett huj från det vi kom av båten till vi sagt hejdå till alla och själva kunde åka hem. Tror jag kan ha räknat till fjorton ännu på väg in i sömnen sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar