Skitbra med självscanning?

Jo, jag registrerade mig för självscanning för ett tag sen. Gabbe låg på.
Och det funkade hur bra som helst, och vi hade rätt kul där vi sprang runt och tramsade med lasermojängen.

Men här kommer det:
Igår när jag skulle ta hämta en sån där scanninggrej så gick inte det. Kontakta personalen. Ok. Lätt gjort. Och en av de alltid jättesnälla i personalen kollade, ville ha icakortet, bankkortet. Och här började jag känna mig lite stressad - hemnycklar och körkortet också, kanske?

Det visar sig att det senaste köpet inte gått igenom, att de fyrahundra spännen som skulle ha dragits från kontot inte dragits. Snopet. Lite olägligt också, faktiskt. "Vill du att jag skall dra dom nu?" "Eh, nej, men jag antar att du tycker att det är bäst så."

35 minuter senare är vi något fattigare än vi trodde, men på väg in i affären med en scanninggrej i högsta hugg. Tar några kassar. Inga problem. Borta vid citronerna (3 för 10kr) däremot, visar det sig att scanninggrejen har dött. Men va f..

Gabbe, hjälpsam som alltid, ångar iväg och får tag på en personal och talar om för denne att den jävla grejen inte funkar. Vi hänvisas till kassan. Min mamma som är och hälsar på mig, eller var vid det här tillfället, vill vid det här laget helst inte prata med mig längre eftersom jag ändå bara gnisslar tänder till svar. För er som inte vet det så ligger grönsaksavdelningen och kassorna så långt bort från varandra det bara går.

Väl där så tar en stackars tjej hand om vår scanninggrej och far iväg för att kolla vad felet är. Jag säger stackars, för vid det här laget är jag inte så himla övertygad om att det här med självscanning är det bästa. Jag berättade det för henne också. Hon blir borta en stund. Lite för lång för min smak. Kommer tillbaka med en ny och förklarar snällt att allt vi redan scannat ligger registrerat på den nya och att vi lugnt kan fortsätta handla där vi slutade. Bra - vid kassarna. Bort alltså till citronerna igen och börja om från början.

Skall en dryg timme senare äntligen betala och gå därifrån, ut i friheten igen, eventuellt för att aldrig återvända. Men så lätt går det inte; självklart åker jag på en så kallad avstämning. Det betyder, för er som står sunt och lugnt i en vanlig kö och passar på att tänka mysiga tankar och djupandas, att man blir tvungen att plocka upp allting igen så att de kan kolla att man verkligen fått med allt.

Det var samma stackars tjej som fixade en ny scanninggrej åt oss som kom mig till mötes nu. Hon såg förvånansvärt lugn ut. Men vid det här laget hade frustrationen pyst ur mig och lämnat mig tom och lite slak, som en ballong från kalaset förra veckan. "Det är lugnt, jag skall inte säga något", försäkrade jag henne ändå. Och hon behöll jobbet och kollade mina grejer.

Och jo, allting stämde.

Guldflingor i bensinen?

Ja, så måste det vara - det finns inget annat rimligt skäl. Tankade för 740 spänn häromdagen. Har fortfarande inte hämtat mig från chocken.

Hädanefter blir det bara etanol för vår del. Det får bli ett löfte; till jorden och vår ekonomi. I omvänd ordning, tyvärr.

Skönt att jag mest går och cyklar dit jag ska. Men jag är ju inte själv i familjen, och ungar vill göra det och det och det. Det skall ridas och spelas pingis och träffas med kompisar och ni vet..

740 spänn.. !

Om "hen" - och andra tramsiga ord

Ja, det tog ett tag men nu har jag tänkt färdigt. Om ordet "hen", som skall användas som pronomen istället för "han" och "hon".

Och jag har kommit fram till att jag är kluven. Mest av allt tycker jag att det är ett fjantigt konstruerat ord som mest av allt får mig att tänka på hönor.

"Snippa" är ett annat fjantigt konstruerat ord som jag har svårt att ta till mig. Mest för att det låter som en förkvinnligad variant av "snopp". Men visst, det är ju bättre än många andra varianter, helt klart! "Springa" funkar annars för mig. Ett ord som beskriver utseendet lite grann på det avsedda, precis som "snopp" kanske med lite fantasi beskriver utseendet på det avsedda. "Snippa", hörde jag på radion en gång, tyckte man var så bra för att det förde tankarna till ordet "snipa", som i "såssnipa". Va???

Men "hen"...

Låt kvinnor vara kvinnor och män vara män precis på det sätt som de själva vill! Visst måste det vara viktigare att låta alla barn och människor, oavsett kön, få tillgång till traktorer, dockor, balett, hockey, ridning, jobb, lika lön, färger och kläder, än att skapa ett pronomen för att göra det oviktigt vilket kön vi har.

Tänker på en annan grej jag läste just om genus; att det är så viktigt för oss att veta om det är en tjej eller en kille vi har att göra med för att vi själva skall veta hur vi skall förhålla oss till dem. Vilket i så fall skulle vara ett bevis för att vi förhåller oss olika till pojkar och flickor. Och att det också är därför vi så gärna vill veta vilket kön den nyfödda bebisen har; det är ju det första vi ofta frågar när någon fått barn - vad blev det?

Men vad skall man fråga då?

Andra ord jag ogillar är "fickla" - fråga mig inte varför, jag bara jätteogillar det. "Juholtare" är ett annat. Inte för att jag är så himla imponerad av Juholts bedrifter, utan för att det känns lite fjantigt faktiskt att han skall behöva med sitt namn stå för hela den mänskliga svagheten att roffa åt sig lite extra när det finns möjlighet. Han är knappast ensam.

Skall jag behöva använda ordet "hen" i förskolan kommer jag förmodligen att söka mig ett annat jobb; jag tror inte att lösningen på könsdiskriminering ligger där. Samtidigt har faktiskt språket väldigt stor makt, och ger samtidigt som det speglar vår värdegrund. Så det är inte helt lätt att bara avfärda idén hur som helst.

Men ändå, så tror jag det är viktigare att jobba med pojkars och flickors lika värde; lära pojkar och flickor att ta för sig, visa hänsyn och respektera varandra än att könsneutralisera ett pronomen och tro att allt är bra sen. Och risken finns att det stannar just där.

Uppdatering

Ja, här är en efterlängtad uppdatering av läget i tacoträsket (alltså det är jag som har längtat efter att få uppdatera):

Förkylningarna börjar släppa greppet om familjen. Segt har det varit, men nu ljusnar det!

Vi åker pulka! Det är pulka, varm choklad och ibland korvgrillning i backen. Superhärligt - vilken dag i veckan som helst.

Jag fick just nagellack på mitt fina, vita tangentbord. Fan.

"Utbyggnaden" är snart klar. Den har varit snart klar i evigheter. Men nu är den snart klar. (!)

Jag yogar. Och upptäcker hur glad jag känner mig inuti.

Stressar över pengar. Ovärdigt, jag vet. Men de behövs, och de behövs mer.

Njuter just nu av: tiden med familjen, snön, apelsiner (gud så söta och saftiga), semlor (mina hembakade med hemgjord mandelmassa), soppor (har en ny favorit med morötter, fänkål, lök, vitlök och röda linser. Sjukt god), yoga och slöa pyamashelger.

Lilla Vera verkar ha blivit klonad och ersatt med en illvillig kopia som helst av allt springer och jagar katten och drar honom i svansen och morrhåren. Det medför en del extra jobb när man kommer hem på eftermiddagarna och skall försöka prata med de andra och laga mat... Det blir inte alltid som man har tänkt sig!

Gabbe och hans kompisar firar fredagkväll i palissaderna med pulkaåkning - helt underbart!

Estrid sover gott igen, men fortsätter annars sin färd på den lite skrangliga bron mellan barndom och pubertet. Vill vara liten som Vera och stor som Gabbe. Inte lätt alltid.

Kram!