Cancerskräck

För några år sedan upptäckte jag som en liten, liten prick i hårbotten. Den kändes, men syntes inte. Funderade inte så mycket på det, men den blev lite större, och gick inte bort.

Men den har inte varit i vägen på något sätt, eftersom den fortfarande var relativt pytteliten (doktorn berättade minsann hur stora de kan bli, och då är jag glad att min ligger (låg) i lä). Däremot oroade jag mig ju ibland för vad det var (cancer). Min mamma sa att det säkert bara var en inkapslad talgkörtel, för det hade hon hört att man kunde ha. Trevligt (ironiskt tonfall). Men mindre skräckigt än cancer såklart.

Min cancerfobi har tidigare resulterat i mammografi. Två stycken, faktiskt. Första gången röntgades jag, och det visade sig att det är mitt ena revben som buktar ut mer än de andra. Det kan det ju få göra. Andra gången visade det sig att jag har en lymfkörtel på sidan av bröstet, precis som man skall ha. Den är faktiskt inte ens svullen - den skall vara så, sa sköterskan. Det var svårt att avgöra om hon tyckte att jag var fläng.

Jag har inte varit jätterädd att det var cancer den här gången, men så läste jag en tidningsnotis (såklart) om en stackars man (han finns inte längre), som blev hemskickad när han sökte för en liten bula i hårbotten. Han hade i själva verket en tumör, skulle det komma att visa sig senare.

Jaha, och då vart det svårt att andas igen såklart; tänk om... Såhär höll jag aldrig på innan jag fick barn. Men nu; på telefonen direkt till vårdcentralen. "Helt klart en inkapslad talgkörtel", lät diagnosen när jag äntligen fått tid. Piuhh! Men jag fick en remiss till dagkirurgen på lasarettet, och så när jag väl kom dit fick jag avgöra själv om jag ville ta bort den eller inte. Och det är klart jag ville, när jag ju ändå var där. Men då skulle jag inte få tvätta håret förrän stygnen tagits bort; 5-7 dagar. Eehhh.. på riktigt?

Jaha, det var på riktigt, så det var bara att gilla läget. Fast jag har tvättat håret; hur skulle man inte kunna göra det på en hel vecka? Får vara lite klurig bara, och först tvätta bakhuvudet och försiktigt försiktigt så att inte plåstret blir blött. Sedan torka och föna. Sedan luta sig fram över badkarskanten och tvätta uppe på huvudet och framme, liksom. Hålla huvudet så, så att inte vattnet skulle rinna bak och blöta ner..

Men idag har Stefan tagit bort stygnen - guud, så skönt! Lite öm när jag känner på stället, men det är allt. Snart kommer det här också vara glömt.