Älskar våren och sommaren. Hatar fästingar. Som alla andra.
Lilla Vera plågar ofta katten med sin kärlek, och han väntar ut henne. För det mesta. Trycker sig mot golvet och tittar plågat på oss; kan ni inte ta bort henne? Kan tycka att han kunde gå därifrån när han tröttnar på hennes närgångna undersökningar av tassar, ögon och öron. Men han finner sig i det mesta, och bara ett par rivmärken har hon fått.
Fast jag tar bort henne eller honom ibland också. Vilket som är lättast.
Hon kramade och pussade honom imorse. Kliade bakom örat. Krafsade lite. Kikade nära. "Kattens örhänge, mamma", sa hon glatt och lite snopet. Stor jäkla fästing bakom örat såklart.
Som ett blåbär. Eller en pärla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar