Gabbe hade. Såklart. Vad vore en tonåring utan?
Sen var jag på en föreläsning om sociala medier, som i och för sig inte var särskilt rafflande, men jag blev nyfiken, och när jag kom hem bad jag Gabbe att öppna ett konto till mig och berätta hur det funkar. Men jag var skeptisk. Särskilt när det genast dök upp en massa förslag på folk jag kanske ville vara vän med; jag hade ju knappt tid för min familj, hur skulle jag då ha tid med en massa andra?
Sen gick det några månader utan att jag gjorde något mer. Tänkte inte så mycket på det och hade inte tid/lust att hålla på och pyssla. Min lillasyster Eva sa vid ett tillfälle (för Gabbe hade sett till att vi blev vänner) att jag kanske borde titta in och svara på lite förfrågningar och sånt, för Gabbes farmor hade skrivit bland annat. Ja, jo, det är klart att jag borde det.
Så dröjde det nog lite till, men så var jag där och skrev lite. Svarade lite och kollade runt lite. Sen mer och mer.
Fick nån förfrågan från nån som jag inte sett på massor av år, och upptäckte att det var ju jätteroligt!
Nu älskar jag det - har fått kontakt med några gamla kompisar som jag trodde att jag inte saknade ens, men som jag upptäcker nu att jag visst saknar jättemycket, och blir så himla jätteglad när jag hör ifrån dem. Och så har jag fått en del helt nya - precis lika roligt. En del av dem bor riktigt långt bort, fast när jag får ta del av deras värld och lite av allt vad de gör, så är det nästan som att ha ett litet, litet magiskt fönster ut mot omvärlden. I fickan.
Kanon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar