tisdag 22 maj 2012

Dom snällaste barnen är mina!

Jag har de snällaste barnen i världen - helt klart. Lite tjuriga ibland kanske, men det har dom säkert efter mig. Världens snällaste i vilket fall!

Tänk bara idag så fick jag höra allt det här:

  • Estrid, jag och Vera skulle in på "pressan" efter jobbet och friska upp oss med glass inför promenaden hem. Gick förbi några som var betydligt yngre än jag och ett par tre år äldre än Estrid. Ena killen slängde iväg en pet-flaska bara sådär. Eftersom jag är lärare i grunden har jag lite svårt ibland för att låta såna där real-life-lärdomssituationer glida mig ur händerna, så när vi köpt våra glassar och flaskan ännu låg kvar en bit bort på marken så kunde jag inte låta bli att kasta tillbaka den till honom med ett ganska glatt: "Du den här är nog din, jag tror du tappade den!"
          Killen satt som en stenstaty, och jag är osäker på tjejernas reaktion men de reste sig och gick.
          Jag hörde ljudet av flaska igen, och jag misstänker att i den åldern är det viktigare att få
          sista ordet än att värna om naturen, och ögonblicket senare svischar han om oss på cykel.

          Här hade ju Estrid kunnat skämts ihjäl, tänker jag, men nej, hon skrattar högt och säger: "Åh
          mamma du är den bästa jag vet; när jag blir stor vill jag bli som dig; du är inte rädd för något
          och du är så himla rolig!"

  • Och häromdagen beställde jag en iphone 4s. En vit. Så nöjd. Har varit avundsjuk på Gabbes iphone 4 en lång tid, och nu fick jag tillfälle att bräcka honom med om möjligt ännu bättre skärpa i kameran.. Hur kul det här är förstår man nog bara om man är en lite barnslig morsa till en tonåring som vill ha det bästa av allt. Ja, det tog ju inte många dagar, typ en tror jag, innan han också beställde en och Stefan med. Till vårt försvar, eftersom det här annars låter som galenskap och det ju egentligen också är det, så måste jag säga att det sänker våra månadskostnader. Helt sjukt, jag vet.
         Det som händer är dock att Gabbes och Stefans telefoner kommer först; de har hämtat ut sina
         idag, och min befinner sig i skrivande stund i Stockholm. Så kul blev det!!

         Men så hämtar vi Gabbes telefon, och i bilen sliter han upp kartongen, tar upp telefonen och
         säger på största allvar: "Men kan inte du ta den här istället då, mamma?"

         Då höll jag på att börja gråta. Men eftersom han var så snäll, så var jag snäll och lät bli. Vet
         att han tycker jag är tramsig annars. Och nej, jag tog inte hans telefon; skulle aldrig drömma
         om det.

         Men hur som helst så har jag världens snällaste barn, utan tvekan!