Tänkte fira min kommande ledighet med en springtur. Fixade mat och sånt och tänkte att jag kunde sticka direkt när Stefan kom hem, medan de åt.
Sagt och gjort. Hade två jobbsamtal kvar att ringa, så jag tog med mig telefonen. Tog det första under en inledande rask promenad (som jag aldrig brukar ta). Sprang sen. Väntade på det andra.
Superdupertungt att springa. Konstigt. Som om det gått tvåhundra år sen sist jag var ute och sprang, när det kändes så himla bra. Och så hör jag bara Skaka rompa, skaka rompa-aa sådär käckt i takt mala på i bakhuvudet. Av uppenbara skäl. Jätteirriterande. Gick lite. Fick det andra samtalet, och då hade jag kommit fram till Kungsgården. Sökte skydd bakom en av ladorna där, eftersom det blåste så mycket att min kollega inte hörde vad jag sa annars.
Det drog ut lite på tiden, så där satt jag uppkurad mot väggen och pratade som en tjuv på rymmen. En karl som kom och bar på något såg rätt snopen ut när han överraskades av att jag satt där. Det kändes annorlunda.
Fick skynda mig hem när vi pratat färdigt. Det hade blivit kallt.
Men jag kom ut och sträckte på benen ett tag i alla fall. Det var skönt. Och så fick jag ta mina samtal i lugn och ro. Det var också bra.
Ska nog ta och träna lite nu när jag är ledig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar