Ja, vad gör man då? Med ett gäng kompisstödjare på skolan som brinner av iver och lust att bjuda hela skolan på disco. Det är klart dom ska! Och så står man där på fredag eftermiddag och undrar varför i hela friden man sa ja till det här. Igen. Alltid samma sak. Låter toppen när det är tre veckor fram i tiden, men när själva kvällen närmar sig skulle man ge vad som helst för en kopp te och en djupdykning i soffhörnet.
Estrid fick följa med. Hon känner till de flesta i min klass efter julpysseldagar och annat, så hon fixade till sig som den partypingla hon är.
Kompisstödjarna höll i olika lekar; parlimbo, discostopp och hela havet stormar och sånt. Den längsta hela havet stormar jag nånsin sett. Hur kul som helst - ungarna älskade det! Och så hade de tryckare. Jag var ute på skolgården och pratade med en elev som var lite ledsen när några av de större barnen kom utrusande: "Lena, Lena kom fort du måste se! Estrid dansar tryckare med en av killarna - de är jättefina ihop."
Och jodå, där var hon, min fina unga i armarna på en kille i en tvättäkta tryckare. Som på film, för mig, när ljuset får bara de två att glimma. Och hon var såå lycklig!
Min lilla, stora tjej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar