Förändringens vind

Jo, nu är det dags. Nån flytt verkar det inte bli, men jag åker till Stockholm imorgon, så jag passar på att färga håret så att jag hinner vänja mig lite där ingen ändå känner igen mig. Ja, det blir ju inte korpsvart, precis, bara lite mindre Linda Rosing-blont. Det är så mycket förväntningar som följer med en sån färg, och hos mig har det inte riktigt synkats. Det jag inte har i bröst har jag liksom börjat få i rumpa, om ni fattar. (Inget ont om henne alls, och jag skulle egentligen inte vilja byta, men ni fattar..) Så jag dämpar det ljusa en aning, bara. För jag vill ju inte sluta äta jordnötssmör-mackor istället :)

Ljuvligt att vara ledig. Vera sover efter att ha varit ute nästan tre timmar på morgonen. Vi såg hundar, igelkottar och kossor. En lyckad morgon alltså, allt som allt. Så har jag fixat lite med hortensiorna, och nu sitter jag här nyduschad med ett medel i håret som man absolut inte får använda på ögonfransarna eller ögonbrynen då det kan medföra blindhet. Men tio centimeter därifrån går tydligen bra. Det känns inte helt ok, faktiskt.

Gabbe kommer hem vid två och hämtar pengar, och då skall han in till stan direkt igen och boka sin resa till Grekland. Det känns ungefär som att stå och drälla med medel i huvudet som kan medföra blindhet - jag vill och hoppas att det går bra, men vet också att det inte finns några garantier; det är bara att kasta sig ut.

De är fyra killar som åker. Det låter ju hur kul som helst, och jag tycker å ena sidan att det är självklart att han skall ut och se sig omkring och ha roligt med kompisarna.

Å andra sidan förstår jag inte hur jag skall kunna sova alls... vill inte ens tänka på det...



Ja, såhär vart det. Såg superskumt ut först,
så jag hann bli helt skakis,
men nu känns det väl ok.
Inte riktigt sådär Molly Sandén guldigt
som jag hade tänkt, kanske. Men ok..
Vet inte om det blev så mycket mörkare...