Jäklar, vad jag älskar när huset är rent och fint!
Igår var vi först ute i skogen och strosade. Letade grodor och kaniner, men såg bara myror och fjärilar. Vera studerade varenda myra med skräckblandad förtjusning, och upprepade som ett mantra att dom är inte farliga - fina myror. Tills de var på väg upp på hennes skor; då var de inte fina längre, bara farliga.
Sen när vi kommit hem och käkat lunch tog Stefan med sig henne ut i vagnen så hon fick sova middag. Gabbe var ute och spelade fotboll (Nu lät det som om han varit med ute i skogen, men det var han inte. Galet orättvist om ni frågar Estrid, men jag har lovat henne att hon också skall slippa när hon är 16. Gabbe har gjort sin tid i skogen.) och Estrid stack hem till en kompis. Och jag städade av hela huset. Dammsög, dammade, skurade och slängde skräp. Öppet överallt så det blåste igenom ordentligt, och jäklar, igen, vad skönt det är när det är klart!
Jag kan verkligen njuta av att allt är undanplockat, golvet rent och diskbänken skiner. Framförallt tror jag av att det är undanplockat, så att man ser att ytorna under all dynga jag samlar på mig, både bänkar och golv, är rena.
Vi hade egentligen tänkt att hyra en stuga på Fårö och åka dit bara familjen och fira lite, men nu var inte alla intresserade av att åka med, så då bestämde vi oss för att stanna hemma och grilla lite gott istället. Stefans mamma kom ut, och det var jättemysigt. Och det var så himla skönt att allt var klart. Vera och jag gick en sväng bort till Kungsgården på förmiddagen och tittade på lammungarna; Estrid och Gabbe var upptagna på varsit håll. Stefan handlade.
Sen var det lite pyssel med chokladtårta, påskäggjakt och potatisklyftor. Solen sken och vi var ute mellan varven och hjälptes åt med allt.
Har fortfarande magen full av chokladtårta. Värre kan man ha det!
