Jag vill vara ett hav av tålamod, två faktiskt, en värmande sol av kärlek och en varsam, trygg hand att hålla i. En mjuk och gosig famn att vila i (och egentligen inte alls en sån där famn där dom får en bula i pannan om de råkar krocka mot mitt ogästvänliga bröstben) och den kloka urmodern att ledas och läras av. Mest av allt vill jag att de i alla lägen skall veta att det inte finns nåt annat i hela livet som betyder mer än de. Jag vill sätta gränser; tydliga kärleksfulla gränser som mina barn förstår när de blir äldre att jaha, det var av kärlek och omsorg hon inte ville att jag skulle se på tv hela tiden.
Fast helst av allt vill jag att de skall få förstå allt sånt redan nu så att de inte blir så sura hela tiden så fort de inte får som de vill. För om dom blir jättesura så blir det så svårt till slut att vara en sån där fast och varsam hand som styr in på rätt stig och guidar de trygga glada barnen vidare. Kanske blir jag till och med bara sur tillbaka ibland, stänger av tv:n, särar på ungar som bråkar utan att bry mig om vem som började bara dom slutar och är allmänt olämplig. Eftersom jag inte är två hav av tålamod. En skummande bäck, i bästa fall. En pöl ibland.
Samtidigt vill jag kunna ryta ifrån och sätta gränser ordentligt. Och ibland visa att det är vi vuxna som bestämmer och att det inte alltid är läge för diskussioner och argumentationer. Skall man iväg till jobbet på morgonen så måste det funka, eller hur!
Konsekvens pratas det ibland om när det gäller barnuppfostran. Det är det viktigaste. Men livet då, med alla nyanseringar som finns? Hur i hela friden skall man kunna vara konsekvent? Tillräckligt konsekvent kanske. Borsta tänderna alla kvällar utom de där när de är så trötta så de nästan rämnar redan innan. Godis nästan bara på lördagar? Lite mer tv ibland kanske, för att jag själv behöver en minut till. (Den värsta synden av alla; att det skulle vara för min egen skull) Tillräckligt konsekvent räcker för mig bestämmer jag mig för här och nu! Tillräckligt varsam och kärleksfull. (Även om min kärlek till dem är oändlig.)
Annars får jag så dåligt samvete av att jag är människa också, och inte bara morsa, och dåligt samvete torkar ut min pöl av tålamod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar