Lilla Vera hostar igen och jag blir helt förtvivlad, känner jag. Två veckor i sträck har hon varit på dagis nu; skojade häromdagen och sa att det är väl dags då igen med hosta och snorigt. Och jodå. Hostade litegrann igår, och sen när jag skulle gå och lägga mig inatt så hörde jag hur hon lät i luftrören. Riktig skällhosta idag.
FINNS DET INGET MAN KAN GÖRA??
Vi lever på 2000-talet, eller hur; vi skickar satelliter upp i världsrymden, vi kan inte skapa fred men vi kan klona djur och odla organ. Byta ut trasiga hjärtan mot hela. Prata med folk som befinner sig på andra sidan jorden. Och det enda vi har att ge våra små som hostar så de skakar och svettas är Mollipect (och kärlek och dricka och högt huvudläge). Är det ett hån, eller?
Har varit på vårdcentralen hundra gånger senaste året (sen hon började dagis) och fått konstaterat att hon har infektioner i övre luftvägarna. Ingen lunginflammation och ingen förkylningsastma. Jag är glad att det är så, men önskar innerligt att det fanns hjälp att ge henne.
Det positiva är att man bygger immunförsvar när man bekämpar sina sjukdomar själv. 30 förkylningar skall man ha gått igenom för att ha ett fullgott försvar, hörde jag nånstans. Vera är snart i mål känns det som, och kommer att ha världens i särklass bästa immunförsvar. Hon kommer faktiskt antagligen att kunna dela med sig av sitt immunförsvar till andra mindre lyckligt lottade som inte blev förkylda hela tiden.
Så blir hon frisk, och så skall hon till sitt älskade dagis igen och leka och sjunga, och så sitter det små snoriga och hostiga rackare där, och en del är inne på toaletten för dom är dåliga i magen. Typ. Och så är hon extra mottaglig eftersom hon nyss varit förkyld själv, och så börjar det om.
Jag önskar att dagis hade ett slussystem. En sjukavdelning dit barnen kunde gå när de nästan är friska eller håller på att bli sjuka. Och så vanligt dagis för friska barn. Jag förstår så väl att föräldrar behöver jobba (eftersom det är då man tjänar pengar), och kanske ibland att en del lämnar sina ungar där fast de egentligen borde vara hemma och krya på sig. Problemet är bara att då blir vår lilla unge sjuk igen, och andra med såklart; det går ju bara runt, runt. Och jag vill inte det mer nu. Hon måste få repa sig mellan varven. Bli pigg och frisk och glad och äta och skutta runt som ett litet popcorn.
Hela sportlovet var vi däckade i förkylningar. Känns som om påsklovet ligger risigt till det med. Men hoppas kan man! Bokade in oss på båten idag så vi kan åka och hälsa på min mamma. Om allt vill sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar