Alla lördagar blir inte riktigt som man tänkt sig. En gång var det en familj som skulle grilla sådär i slutet av vintern. Det blev lite senare än vanligt med maten. Den lilla blev hungrig och fick lite korv före. Vilket innebar att när resten av familjen satte sig vid bordet var hon mätt. Mätta tvååringar sitter inte gärna kvar vid bordet och småpratar. I alla fall inte den här - en riktig sjörövarunge.
Så hon far iväg; toa. Ok. Mamman far också iväg. Ungen grinar, hon ville ju inte på toa utan bara komma från bordet. Mamman bär tillbaka till bordet för att kunna äta färdigt, om än utan lugn och ro. Pappan är en hjälpsam rackare, så när ungen stuckit in fingret i datorn på nåt sätt så hämtar han plåster. Tvååringen vill såklart sätta på plåstret själv. Det är lite trixigt. Efter ett par vändor på golvet fäster inte plåstret längre, och nu får tvååringen nog. Skrik och gap.
Pappan hämtar ett nytt plåster snäll som han är (möjligt att mamman tänker nånting här eftersom hon misstänker att det här plåstret kommer att gå samma öde till mötes). Skrik och gap. De som suttit kvar vid bordet börjar bli klara. Äldsta ungen börjar prata om att ta in på hotell, och mellanungen går för att se efter den minsta när pappan kommer tillbaka ensam.
Mellanungen är en gosig rackare, så hon har försökt sig på att krama den lilla ilskna, som försvarar sig genom att bita mellanungen i magen. Hon vill inte ha kram, hon vill att plåstret skall fästa. Hon bet inte hårt, men ack så smärtsamt för lilla hjärtat. Äldsta ungen passar på att tala om för mellanungen att det är bättre att låta den lilla vara när hon är arg, på väg in till sitt rum. Mellanungen känner sig ännu mer tilltörnad; först biten och nu det här. Svarar inte. Fungerar som provokation på äldsta ungen. Mamman som är en fredsälskande rackare kommer farande för att medla. Du får inte skrika och du måste svara. Så. Tar hand om den minsta, torkar snor, ger nappen, bär och gungar. Äldsta ungen, som också är en gosig rackare, passar på att smälla i dörr. Vill inte heller bli tillrättavisad.
Tid är bra. Kram och saga för den lilla och sen har hon glömt hur arg hon var och kramar sina fina syskon godnatt. Alla glada. Pappan får också kram och så somnar hon så nöjd med sina små rara fingrar intrasslade i mammans hår. Dom andra spelar spel medan lillan somnar.
Nästa lördag blir det makaroner. Eller hämtmat. Tidigt på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar