tisdag 30 augusti 2011

Det är hastigheten som räknas

Hur snabb måste man vara som dagisfröken? Förskollärare.

Jättesnabb, är svaret. Mycket snabbare än en vanlig människa.

När ett barn vill bita ett annat barn går det med blixtens hastighet. Handlingen är svår att förutse, eftersom det oftast ser ut som om de leker fint med varandra. Det gör de också. Men sedan händer något, som inte alltid syns, för detta något kan hända inuti ett av barnen, och plötsligt bestämmer det sig för att bita ett av de andra barnen. Tjopp, bara, så har man ett bitet och ibland ledset barn, samt ett skamset barn som vet att det har gjort fel redan man innan man börjat läxa upp.

Och när man har ett bitet och ett skamset barn så spelar det just ingen roll hur många likadana situationer man har lyckats avvärja under samma förmiddag. Eller hur?! Man kan ju knappast säga till de aktuella barnens föräldrar att "ledsen att just din unge var med om det här eftersom jag inte var tillräckligt snabb.. men bara så du vet så har jag avvärjt liknande händelser säkert tio gånger idag!" Knappast diplomvarning där!

Men, man tar det med jämnmod. Tur det. Och barnen är lika glada och goa två minuter senare. Leker vidare med varandra som om det aldrig har hänt.

Ungar är underbara!

Inga kommentarer: