söndag 7 augusti 2011

Det positiva med parkeringsautomaterna i Visby

Vaknade igårmorse till en lördagstidning med en smällfet rubrik som återigen handlar om parkeringsautomaterna. Gud så tråkigt! My God - bestäm er och kör! Ta ut era parkeringsavgifter, men sluta försvara er och linda in det i ursäkter och bortförklaringar.

Jag har inte varit jätteförtjust i att behöva betala för att parkera min bil så att jag kan gå och jobba. Nu när jag skall börja jobba i Roma så kommer jag cykla till jobbet och slipper det bekymret, men förut ställde jag mig hellre en bit ifrån för att slippa betala varenda dag faktiskt. Promenad fick jag också, som glasyr på tårtan.

Några gånger när jag vart i stan nu under sommaren så har det hänt att någon kommit springande emot mig på väg mot parkeringsautomaten, viftande med den lilla vita biljetten: "Här, det är två timmar kvar, vill du ha?"

På det tjänar man tio spänn, men det är inte det som är grejen. Långt därifrån. Det är själva sammansvärjningen mot dem som plundrar oss på våra hårt förvärade och beskattade slantar, dem som har beslutat att när vi äntligen har en stund över så att vi kan fara till stan och handla, så skall vi minsann få betala för att ställa bilen under tiden.

Igår var det knökafullt på alla parkeringarna kring öster, och jag fick syn på en man i en röd bil som höll på att ge sig iväg. Ställde mig på svaj strax bakom och väntade. Lyfte på hakan i en tacksam hälsningsgest när jag svängde in. Då kliver han ur sin bil, och sträcker in biljetten genom det öppna fönstret. "Vill du ha?"

Nöjda som två högstadieungar som vaktar toadörren för varandra för att slippa lägga i en ny femma log vi mot varandra. "Självklart! Tack!"

När jag efter en kort stund gjort slut på alla pengar och backade ut från parkeringen för att ge mig hemåt stod en annan där, och väntade. Jag öppnade fönstret på väg förbi honom, och han öppnade sitt. Visste redan vad som skulle komma. Jag behövde inte ens fråga. "Tack. Schysst." medan jag sträckte över den till honom.

En tyst sammansvärjning - inget ont som inte för något gott med sig. Folket förenar sig. Tillsammans lurade vi kommunen på säkert 7 kronor.

Det kan dom ha ;)

Inga kommentarer: