Sommar summarum

Har varit ledig så, så, såå länge. Så så skönt.

Vi har kommit ner i varv. Kopplat bort jobb och jobbtankar, skola och skoltankar. Vilat i familjen och allt det stöket istället. Jag har gräddat säkert tusen pannkakor och druckit alldeles för lite vin. Tänkt mycket på vad jag egentligen vill göra med livet. Drömmer ju om en stor gård där vi kan öppna bageri och café, sälja lite fina saker och kanske ha rum för uthyrning. Hästar. Hmm.

Jag drömmer också om att kunna resa mera. Kunna resa, alltså. Med familjen. Att jag och Stefan kunde ta med oss ungarna och åka iväg till Italien, Frankrike, USA...

Och i sommar har jag hunnit tänka på hur härligt det är att ha de här drömmarna, och ha tid att odla dem. Att fundera och fantisera om sådant när jag är ute och går, istället för som alltid annars hur jag skall kunna hjälpa barnen i skolan på ett bättre sätt. Stressa över allt jag inte hunnit och över hur jag skall få dem att vara snälla mot varandra på fb osv...

Så har vi ju vart på kryssning till Riga. Det var supermysigt, även om det kändes konstigt att inte Gabbe var med. Gabbe som har jobbat hela sommaren, tjänat en gräslig massa pengar och sedan spöat mig i schack så fort han fått en chans. Som säkert tycker han har tillbringat större delen av sommaren på moppe.

Och vi har tältat. Vill fortfarande tälta en helg uppe på Sudersand nu frampå höstkanten innan nätterna blir för kalla, men när turisterna ändå åkt hem. Och så har vi gjort lite småutflykter sådär. Badat. Tagit dagen mycket som den har kommit till oss. Gungat och ätit glass. Underbart.

Ändå bär jag på en gnagande känsla av att jag borde ha erbjudit barnen mer den här sommaren. Varför vet jag inte riktigt, för de verkar inte sakna något alls. Men det känns som om vi borde ha rest längre bort, längre tid, flera gånger och vart ute och ätit oftare och... ja... jag vet inte varför, som sagt.

Estrid var hos tandläkaren och drog ut en tand som vägrade att släppa taget om henne. Hon var så modig; jätterädd för bedövningssprutan gick hon ändå snällt med och lät dem göra vad de måste. De hade sett på röntgen tidigare att den nya tanden börjat växa snett, och risken att den tränger tillbaka upp i käken och inte kommer ut alls blir större ju längre man väntar. Ljudet var det värsta, tyckte hon efteråt. Hon kunde inte riktigt släppa det - det där krasandet.

Och idag har vi börjat rensa ur källaren. Två stora lass till återvinningscentralen med urvuxna och slitna kläder, skor, mattor. Sladdar, fjärrkontroller man för länge sedan glömt vad man styrde med och urgamla laptops tjocka som biblar. Säkert tio år gamla - en evighet om man är en dator.

Älskar känslan av att ha städat. Vare sig jag har städat huset eller rensat garderober och källare. Det känns rent inuti på något konstigt vis. Eller lugnt inuti snarare. Skönt i alla fall.

Och nu ser jag fram emot att börja mitt nya jobb. Som avhoppande lärare kommer det säkert fler inlägg framöver om allt det nya. Det gamla tror jag att jag tar och lämnar, för ett tag åtminstone.