Hon skriker, min lilla Vera. Ylar, så det skär i hela huvudet. Om något går emot henne, hon gör illa sig (inte om hon gör illa sig mycket, för då får man trösta och blåsa, men om hon snubblar eller slår i nåt så kan hon vråla - särskilt om man vill trösta - av nederlaget skulle jag tro), eller om hon inte får som hon vill. Riktiga ill-skärande ill-vrål.
Och jag har försökt med allt såklart; ignorera och uppmuntra och berömma när hon inte gör det trots att hon skall borsta tänderna eller vad det nu kan vara. Blivit arg och visat bestämt och tydligt att det inte är acceptabelt beteende. Lyft bort henne och satt henne i soffan istället. Sagt att hon inte får vara hos mamma när hon gör så.
Och så kommer hon efter en stund (för hon är inte långtjurig): "Är du glad eller?". Låter hur gosig och glad som helst. "Nej, jag är inte glad, för du slår mig och skriker jättehögt så jag får ont i öronen. Det får man inte göra". "Förlåt. Jag klappar min lilla mamma", säger hon då och klappar med sina små händer och lägger sin lilla kind mot mitt ben.
Det är svårt att stå emot. Men vi brukar vara allvarliga en stund.
Det är olika ofta hon får sina utbrott. Ibland ett par gånger per dag, och ibland är det nästan ingenting. Jag hade glömt hur det kunde vara; för ett par månader sedan var hon lika vän som hon ser ut. Det är hon nu också - mellan utbrotten.
När Estrid var liten kräktes hon när hon skrek ibland; hon hade starka kräkreflexer och kräktes eller gulpade av allt från åsynen av en ostmacka till snorpappret man just torkat näsan på henne med. Det var inte alltid sådär jättefestligt heller. Det blir nog ett eget inlägg någon gång; stackarn - tur att hon kan kontrollera sina kräkreflexer nu!
Det är mycket trösterikt att läsa om andra! Innan jag började blogga själv läste jag bara Summer Carney's blogg. Det var genom hennes blogg jag också klurade ut hur man kunde skapa en egen, och det är jag såå glad för eftersom jag älskar att skriva. Jag har fortfarande inte hittat jättemånga andra, men här är två stycken jag gillar (den andra är Summer's).
Det finns fler såklart, som generöst delar med sig av sina berättelser utan att hymla om att ibland är det faktiskt svårt att vara förälder.
http://www.tornadotwos.com/
http://www.supermomblog.com/2011/04/psychochildcomorgnet.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar