Långt inlägg - om lärarjobbet

Är lite tagen nu efter skolresa och avslutning. (Mina kollegor skulle skratta om de läste; "lite tagen" är en kraftig underdrift.)

Och lärarna har demonstrerat för högre lön. Våra löner har inte hängt med i de övriga yrkenas löneutveckling, utan vi har halkat långt efter. Det retar upp många att vi visar missnöje. Särskilt nu inför sommaren - ingen vidare timing. Jag kan lova att det inte är många som tycker, just nu, att vi förtjänar tiotusen mer i månaden. Det kanske inte alla gör heller, rakt av, men jag vet rätt så många som gör det - alla på min skola till exempel!

Jag önskar att facket kanske kunde ta på sig att sakligt upplysa dessa uppretade människor om lärarnas arbetsvillkor. Till exempel tror jag inte att det är så många som vet att vi har 45 timmars arbetsvecka. Det innebär att vi har fem veckors semester på ett år - precis som alla andra. Resten av vår lediga tid skulle istället kunna benämnas som "övertid". Eller hur. Övertid, som vi inte har rätt att ta ut i pengar, eller ens när vi vill, utan är hänvisade till julen, sport-, påsk-, eller sommarlovet. När resorna utomlands automatiskt ökar i pris med ett par tusen kronor.

Det skulle alltså kunna vara så att jag jobbar för människor, som mitt i terminen kommer glatt farande med en ledighetsansökan och med ett stort leende och lysande ögon meddelar att de fått tag på en så himla billig resa till Thailand, så vi sticker iväg ett par veckor hela familjen. Jätteroligt, såklart. Inte så roligt om samma människor sedan föraktar mig för att jag får ta ut min inarbetade ledighet senare på sommaren.

Någon i GT www.helagotland.se påpekade i sin insändare i morgonens tidning att vi kanske borde tänka på måluppfyllnad också, innan vi kräver mer betalt. Och så är det ju; alla barn når inte de nationellt uppsatta målen. Och det är verkligen under all kritik.

Undrar bara om man tror att det automatiskt är så att det endast är dåliga lärare som står bakom den statistiken. Eller om man också förstår att det också kan vara så att lärarna helt enkelt inte är tillräckliga. En bil t ex är ju inte automatiskt dålig för att den bara tar fyra passagerare, eller hur. Skall man få plats med fler måste man skaffa en bil till. Ganska enkelt. Så funkar det inte i klassrummet. I klassrummet är det så att oavsett hur många barn och vilka eventuella svårigheter de än har och vilka extra resurser som finns att tillgå, så skall alla barn nå alla mål. Något annat är inte accepterat. Och skall inte accepteras heller. Men vad har vi för förutsättningar att lyckas? Är det rimligt att tro att det skall fungera som det ser ut idag?

Jag tror såhär, att om staten bestämmer sig för att uppgradera lärarnas status genom att höja lönen rejält, verklighetsanpassa lärarutbildningen och satsa på mer resurser till skolorna så kommer fler och fler barn att lyckas.

I samma innehållsrika insändare kunde jag också läsa att vi borde vara nöjda med en ingångslön på ca 22000 kr eftersom det är många som aldrig når upp till den lönen överhuvud taget. Så är det nog, men inte om man har 4,5 års högskoleutbildning med sig, det tror jag faktiskt inte.

Vidare bidrar man med informationen att när jag som är lärare är föräldraledig kan jag gå in i tjänst under sommaren. Och så är det, det är en lyx som drygar ut föräldraledigheten litegrann, för när jag går in i tjänst så får jag ju lön istället för föräldrapengar. När jag är föräldraledig som lärare så arbetar jag å andra sidan inte in någon ferietid, som det kallas. Den tid jag nyss kallade övertid. Så oavsett om jag gått in i tjänst under sommaren eller inte, så blir det oundvikligen ca tre veckor på sommaren som jag inte får någon lön alls. Ganska tufft läge efter ett år på föräldrapenning. I alla fall i vår familj.

Jag älskar mitt jobb. Helhjärtat. Jag är inte alltid säker på att det verkligen är det jag vill hålla på med - orkar hålla på med - om det verkligen är värt allt engagemang, all energi och all tid det tar.

Ta bara klassresan jag och min kollega var på för några dagar sedan. Vi jobbade 52 timmar i sträck. Vi fick betalt för 27 av dem. Dessförinnan hade vi bakat och handlat och grejat. Jag körde ca 220 km med min egen bil, och vet inte ens om jag kommer få ut bensinpengar. Sådant vågar man knappt säga heller, för man riskerar att framstå som "kvinna och dum". Varför ställer man upp på sådant? Skyll dig själv om du inte ställer krav! Men det måste ju vara frivilligt!

Och då hävdar jag att nej, det är inte frivilligt! Jag måste faktiskt åka iväg om jag inte vill framstå som den där ogina, snåla läraren som inte har lust att ge det där lilla extra till sina skolbarn. Och den läraren är det ingen som vill vara.

Å andra sidan är det ett livsbejakande, härligt och varierat jobb som inte liknar något annat.