Har släppt ut lilla (inte särskilt liten, egentligen) Blixten i sommarbur. Supernervöst. Springer hela tiden och kollar att han inte har fått upp luckan eller att någon av katterna har slitit bort nätet på något vis.
Simbakatten är en sådan superjägare, så jag har aldrig vågat låta dem träffas förut. Han har ju känt doften av kanin såklart, och krafsat ibland på dörren till Estrids rum, men nu har de setts. Jag vet att en del har kaniner och hundar och katter tillsammans, men jag törs inte; Simba jagar allt som rör sig och kommer hemsläpandes med ödlor, råttor, sorkar och fåglar. Han skulle inte tveka en sekund att sätta tänderna i kaninen.
Så vart det väl ett liv utan like härute. Reagerade lite slött först, eftersom han brukar slåss med grannkatten Trisse på regelbunden basis. Sen kom jag på - kaninen! Slängde väl allt jag hade för händer och slängde mig ut, tog trapporna i två steg (de är inte så många; man klarar det) och rusade bort till buren. Var helt säker på att jag skulle få se Simba i färd med att göra vad katter gör med kaniner.
Det var Simba och Trisse - piuh! I clematisbusken. Tusan vad arga de var! Men, jag fick in Simba, Trisse sprang hem till sig och lugnet är återställt.
Undrar om jag har nerver att låta honom vara ute hela sommaren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar