Härliga könsroller!

Satt i skuggan på en filt och "läste" en pysselbok Vera fick för ett tag sen. Det är en bok om en bondgård, med massor av klistermärken på olika djur man kunde klistra in. Hon tyckte det var jätteroligt att klistra, och har dessutom gillat att läsa den efteråt.

Så läste vi. Vera räknar alla djuren, på tvååringars vis. Pekar ut bonden. Det är han som sitter i traktorn. "Men vem är det, då?" frågar jag, och pekar på kvinnan som står i bakgrunden och matar hönsen. "Är inte det bonden?" "Nej", kommer svaret tvärsäkert. "Det är mamman, kanske!", fortsätter hon glatt när hon har funderat en stund.

Och så är det. Det är mannen som är bonde och kvinnan som är mamman. Japp. Och det är ju en realistisk analys på nåt vis, av en tvååring: alla har inte en fru eller liknande, men alla har faktiskt en mamma. (Det kan vara att jag drar lite höga växlar på den kommentaren, att det var mamman. Säger inte att det är så, men det är möjligt.)

 - Barnboksförfattare och pysseltillverkare: det finns lite att jobba på här!

Jämlikheten har kommit längre i barnlitteraturen vad gäller köks- och hemarbete. Det är otroligt populärt att låta mannen dammsuga och laga mat i barnböcker. Och har varit länge. Vi har inte hunnit dithän dock, att vi låter kvinnor köra traktorer. Nån ordning får det va´!

Estrids mormor skickade henne för något år sedan en serie böcker av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist, utgivna på Sagolikt Bokförlag. Köp dom, läs dom, eller ge bort dom till såna som har barn eller bara älskar barnböcker. Dels är de så vackra, och dels är de så fina.

Estrid fick allihop: Prinsessan Kristalla (som faktiskt inte alls blir pirrig i magen av alla prinsar, utan vill gifta sig med Vilda. Hon behöver definitivt inte hjälp med några drakar!), Kalle med klänning (som upptäcker vilket fantastiskt praktiskt och svalt plagg klänningen är, och vägrar ta av sig den), Jag älskar dig så mitt hjärta brister (om Selma och Hugo. Selma som älskar Hugo och inte alls förstår varför hennes föräldrar inte vill att hon leker med honom och varför de envisas med att han är sjuk), Vem kan älska Ella? (om ett hittebarn som blir ensam igen när Elvira som tagit hand om henne dör. När en av de två männen som ätit lunch på hennes bänk glömmer sin portfölj där kan hon inte låta bli att öppna och tittta. De ser så lyckliga ut. Tänk om hon kunde få uppleva sådan lycka. I portföljen ligger en nyckel och en adress.)

Det finns fler. Gå in på  www.sagoliktbokforlag.se. Och nej, det här är ingen "blogvertise". Jag bara älskar de här böckerna och måste ge dem lite utrymme. Särskilt efter den här upplevelsen med bonden.

Vem kan älska Ella läste jag i min klass 6. Det kunde ha gått hur som helst, eftersom det är en ålder då det för väldigt väldigt många är extra viktigt att (gärna högljutt) visa att man är helt klar över sin sexuella läggning. 

Hur som helst så var de helt tysta genom hela boken. Den är ganska lång. De enda kommentarerna var i princip när de bad att få se bilderna. Och lättnaden sedan, över Ellas lycka är så stor, att allt annat hamnar i bakgrunden. Precis som det borde.

Fantastiska böcker!