Våra rutiner har havererat. Till och med våra semesterrutiner. Illa.
Det blir ju så, av sig självt, att det blir senare och senare med allt när man är ledig. Och det är såå skönt, tycker jag. Att inte behöva skynda ungarna i säng för att man skall kunna slita upp dem ur säng så tidigt som möjligt för att man skall iväg. Utan nu är det semester. Sommar. Det får ta den tid det tar. Underbart!
Och så blir det något kalas, och då blir det ännu lite senare än vanligt. Och helt plötsligt har man liksom vänt hela dygnet, utan att man märkte det.
Ungarna, de två yngsta, somnar nu ungefär vid halvtolv-tolv. Vilket betyder att om man vill ha en liten stund för sig själv eller för oss två eller bara hinna hänga tvätten och plocka undan det värsta så kommer man inte själv i säng förrän tvårycket någonting.
Ingen stor katastrof. Känns lite konstigt, bara. Och lite oansvarigt faktiskt, att sova så länge på morgnarna sedan. Även om barnen också gör det.
Skall nog faktiskt njuta lite av den känslan några kvällar till. Sedan skall jag försöka få de två yngsta att somna i alla fall lite tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar