(Kl. 06:18.)
Andra natten ute vid Åminne. Det var mysigt. Packade och grejade hela dagen igår, typ, och gav oss av framemot eftermiddagen när den värsta hettan börjat ge sig. Åt god pizza på badrestaurangen och köpte glass av Gabbe i kiosken. Han jobbade till tio. Hade tänkt att han ångrar sig säkert och campar kvar med oss. Men tonåringar är tonåringar, så han tog moppen hem. "Man sover inte gott i tält, mamma!" Nej, det har han ju kanske rätt i; det är ju inte det som är grejen. Hade jag velat sova gott hade jag tagit in på hotell. Eller stannat hemma.
Det är ju allt det andra man är ute efter när man tältar. Dessutom har vi världens coolaste tält. Tältens Rolls Royce, liksom. Två rum och hall. Och eftersom man hänger upp de två sovrummen inuti själva tältet så är sovutrymmena garanterat krypfria. Inte en tvestjärt tar sig in där!
 |
| Femmannatältens Rolls Royce |
Vi hade inte primusköket med oss, för det är något lite svajsing med det. Det går inte att släcka ordentligt. Men det är lugnt, tänkte vi; det finns ju restaurang och grejer så vi måste ju kunna få oss en kopp morgonte/ -kaffe där. Det gör det också, om man kan vänta till klockan tolv.
Början på morgonen var lugn. Gosade kvar en stund, gick upp och ut och njöt av att det var lite mulet och inte kokhett. Fixade frukost. Allt lugnt.
Det var nog framemot tio-halvelva någonting som jag började känna att det kändes konstigt i huvudet. Som om jag hade liksom mer köttbullesmet, eller gröt kanske, stelnad havregrynsgröt, istället för hjärna. Ingen huvudvärk, dock. Den kom lite senare. Smygande, som när molnen hopar sig i horisonten och man först inte lägger märke till att det mörknar. Men jodå, det mörknade. Huvudvärk i full blom när vi väl kom hem.
 |
| Guuud, så gott! |
Är dock inte förtjust i tanken att jag faktiskt är beroende. Men så är det.
