Jämlikt?

Vi har våra olika uppgifter härhemma Stefan och jag. Det är inget vi har kommit överens om medvetet, men på nåt sätt har det blivit så att han gör det och jag gör det. En del grejer gör vi båda. Lagar mat till exempel, äh, förresten, det gör oftast jag. Mest för att jag kommer hem tidigare än honom, och då är det mest praktiskt så. Han brukar å andra sidan ta hand om köket efter vi har ätit, så då kan jag ta det lugnt med ungarna en stund. Och tvärtom såklart; om Stefan har fixat maten så brukar jag ta hand om köket.
Det är lika med tvätten förresten, den delar vi också på; vi båda tvättar, men sen brukar Stefan hänga och jag vika in. Och när nån av ungarna har spytt tar han hand om golvet och jag om ungen. Diskmaskinen plockar vi nog ur lika ofta ungefär.

Annat är mer uppdelat; Stefan byter däck på bilen, bär in pelletssäckarna, fyller på pellets och sotar pannan. Jag tvättar fönster och dammsuger. Om han inte märker att jag riskeras att drabbas av hysteria när det blir för dammigt och jag inte hinner med. Då dammsuger han. Åt mig. Vi vet båda att det är så, eftersom jag har mycket lägre toleransnivå än honom. Vad gäller typ allt. Jag gör rent åt marsvinet och kaninen, och Stefan matar katten. Jag stryker skjortor och han torkar kattspyor. I ärlighetens namn är det inte så mycket kattspyor längre sedan Sigge dog. I ärlighetens namn stryker jag inte så mycket skjortor längre heller.

Stefan klipper gräset, skurar bassängen och fixar med den när det är sån säsong, han skottar snö och rensar avlopp. Jag städar toan och tvättar bilen och städar den. Jag veckohandlar och Stefan sorterar in i kyl och skåp (han är superproffsig på att få plats med allt, medan jag bara trycker in allt och stänger fort). Jag viker ihop påsarna efteråt (superproffsigt). Jag monterar ihop möbler och märker ungarnas kläder och han sköter återvinningen.

Jämlikt? Jag vet inte, och jag gillar inte ordet. Som att allt måste vara lika. Det blir det aldrig. Jämvärdigt, kanske. För huvudsaken är väl att det vi gör har lika värde - allt behöver ju göras. Inte lika ofta, men lika nödvändigt.

Jag hörde nån säga att "även om man tror att man delar på jobbet hemma så gör man inte det. Kolla får du se!" Det tänker jag inte göra så länge det funkar. Inte på riktigt. Bara om jag är grinig . Fast då räcker det med att morra och gnissla tänder lite så viker Stefan tvätten eller dammsuger åt mig. Plus att jag brukar få en extra sovmorgon om jag behöver.

Även dom små hjälper ju såklart till!