Ett fritidshem på ön där jag bor bestämde sig för att uppmärksamma internationella kvinnodagen. Kanon! Det gjorde de genom att servera tjejerna varsin semla till mellis, medan killarna fick knäckemacka som vanligt. "Inte helt genomtänkt" medgav man ändå i tidningen. "Nähä - inte genomtänkt, är det sant?"
Först vill jag skratta; det är så komiskt på nåt vis, och så typiskt. Det här är människor som jobbar med ungar varenda dag och som är med och jobbar fram likabehandlingsplaner och har till sin uttalade arbetsuppgift att se till att traditionella könsmönster motarbetas. Och jag kan nästan höra hur det kan ha låtit när någon kom med förslaget och de andra hängde på och tyckte att här skall vi lyfta tjejerna. En dag på året. Och tanken med semlor var säkert god och lite rolig.
Men sen kan jag ju inte låta bli att tänka, och genast fastnar skrattet i halsen. Min första cyniska tanke såklart att "jamen killarna behöver inte deppa, för de kommer att tjäna så mycket mer än tjejerna i framtiden så de kommer att kunna köpa sig sina egna semlor. I massor, faktiskt".
Sen går jag igång på riktigt: "Menvafan, hur tänker dom? Se er omkring i världen! Internationella kvinnodagen är liksom inte alla hjärtans dag fast bara för tjejer. Det handlar om jämställdhet, lika värde och lika rättigheter. Det finns länder i vår värld där tjejer hamnar i fängelse för att de har långbyxor på sig, där de inte får köra bil och där de inte ens får gå ut utan sällskap av en man. Även här i Sverige så finns det fortfarande stora orättvisor; till exempel så ligger kvinnor under i lön av någon okänd anledning. Vi vet detta, men vem har makten att göra något åt det? Är det inte sådana frågor som bör lyftas? Men nej, vi ger tjejerna varsin bulle istället, så blir de glada och känner sig uppskattade och så kan vi fortsätta som vanligt."
Och vad skickar man för signaler till killarna då, som fick sitta och titta på? "Jo ser ni; våra föräldrar och vi har inte fixat det här med jämställdheten särskilt bra, så nu blir ni utan bulle för det." Det är knappast deras fel att vårt samhälle ser ut som det gör; det är de lite för unga för. Inte vet jag om de blir särskilt välvilligt inställda heller av särbehandlingen; de kommer förmodligen aldrig vilja jobba för jämställdhet eftersom tjejerna fick ju semlor den där gången på fritids. Sånt där sitter i - tro mig.
Men om vi istället i skolan arbetar med frågor om könsroller och lika värde så kan vi kanske vi tillsammans kan förändra något så småningom; den grundläggande inställningen till exempel. Som kanske förklarar varför det finns fotboll och damfotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar