Det här inlägget får en helt annan inriktning än jag tänkt från början redan innan jag börjar skriva. Tusan! Jag hade tänkt att beklaga mig över att vi tvingas leva på för lite pengar eftersom någon av ungarna envisas med att vara förkylda hela tiden. Och jag är så trött på det. Jag vill att vi får två löner nu ett tag, så vi kommer ikapp lite grann. Men sen kom jag på att mina medföräldrar i USA kanske inte har någon föräldraförsäkring över huvudtaget på det sätt som vi har här, som gör att vi faktiskt får pengar för att stanna hemma från jobbet med våra sjuka barn.
Ja, nu föll hela upplägget. Istället för att ondgöra mig över att en av oss hela tiden bara får 80% av lönen så tvingas jag istället inse vilken otrolig förmån vi har som kan vara hemma snyta ungar och ändå få pengar för det. Ja, det var inte vad jag hade tänkt mig kan jag säga.
Men helt ärligt så börjar jag undra vad det är för sjukstuga jag lämnar lilla Vera till på morgnarna. Hon hinner bara vara där ett par dagar, tycker jag, och sen är det dags för nästa omgång med snor, hosta, lös i magen... Och hon är inte ensam; hela tiden är det ju nåt som går.
Hostan har varit värst. Nu hinner hon i och för sig bli frisk mellan varven, tack och lov, för det är otäckt att höra när hon är igång. Och man blir så förtvivlat trött, som en bild av "utsjasad". Hela tillvaron reduceras till ett hålögt töcken när man oroligt vandrar runt natt efter natt med en unge på armen som hostar och hostar och gråter, lugnar sig lite, hänger över axeln på en, äntligen somnar, sover, sover djupare, - och vaknar av hosta så fort man försöker smyga ner henne i sängen så man kan få en liten liten blund. Hostar, och gråter för att det gör ont och hostar ännu mer för det slemmar igen när hon gråter så mycket. Runt runt runt går det. Tokig tokig tokig blir man. Och ibland ska man till jobbet efter såna där nätter. Undrar om det ens är lämpligt.
Efter jullovet vart det betydligt bättre. Hon hämtade upp krafter så vi kände igen henne som den lilla pigga, glada sjörövarunge hon är, som klättrar och hoppar och kan själv. Underbart! Några hela veckor på dagis blev det, men hela sportlovet var hon förkyld, eller hade influensa eller vad det var. Sedan var det dagis igen i en vecka, och nu verkar det dra igång igen. Längtar till sommarlovet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar