Mitt mellanbarn har fått ordets gåva. Hon fick det tidigt och har förvaltat och utvecklat det väl. Hon uttrycker sig ofta poetiskt, kraftfullt och rakt på sak. Och nu vill hon ha en hund. Sitter och skriver en bok om hundar och hundskötsel. Det är en nyhet bland alla hästböcker som skapats i detta hus. Kilometervis har skrivits om hästskötsel, vilka saker som behövs och vad de äter. Men Drömmen Om En Häst har gått i kras. "Som en dröm av glas, mamma, som krossats mot en betongvägg". "Jaha, varför då? Hur kunde den krossas?" Undrar den oroliga mamman som hellre dör än ser någon av sina barns drömmar krossade. "Ja, jag har väl liksom insett att vi aldrig kommer att få råd". Så var det med det. Känslor av obehag börjar poppa upp hos mamman som oroligt börjar se efter vad klockan är "har banken stängt, eller hinner jag dit och be om ett litet, litet lån till.. bara till en häst.. vad kostar inackordering egentligen.. måste man dit varenda dag tro..?"
Jag vill verkligen inte vara med och bidra till att hennes drömmar går i kras, men vi kan verkligen inte köpa en häst, och råder med hennes ansikte i mina händer väldigt vuxet att ha kvar alla sina drömmar. "Om man tänker att drömmarna krossats bara för att de inte går i uppfyllelse nu på en gång, så blir man nog väldigt olycklig. Jag tror man måste ha kvar dem, och vänta. Så småningom kanske en del av drömmarna kan gå i uppfyllelse. Det måste man ju vara med och påverka själv, och inte sitta och vänta att det skall komma en fe med ett trollspö (här tänker jag att hon måste förstå att hon kan köpa en egen häst själv när hon blir stor). Jag ser att hon inte riktigt tror mig, och fortsätter förklara att hon numera istället drömmer om en hund eftersom det förmodligen är mer troligt att en sådan dröm går i uppfyllelse. Och hon lovar att gå ut och gå med den. Varje dag. Och hon skall leka med den. Det skall inte alls bli som med marsvinet och kaninen. Det är ju överhuvud taget inte samma sak. Går inte att jämföra. "Och jag har klappat Vitnos idag, jag var uppe förut." (Jamen dåså, vad vill du ha för hund sa du?)
"Men du, innan skolan är det ju mörkt, och jag är ju väldigt mörkrädd. Jag vet inte hur jag skall lösa det riktigt. Om vi inte skaffar en hund som helt säkert kan skälla och tala om ifall det finns någon där." Stefan kommer förbi; "ja, en collie blir det i alla fall inte, för det är inga bra barnhundar". De hade sett en när de var i affärn. Plötsligt hör jag hur vi pratar som om vi verkligen skall skaffa en hund. Ska vi skaffa hund? I så fall vill jag ha en flatcoated retriever eller en cockerspaniel; jag har nämligen några gamla drömmar själv att damma av, och Estrid är plötsligt inte längre upprörd över att vi inte kan skaffa häst, utan att vi inte ska skaffa en colllie, för de är ju så fina och gosiga med all päls. "Jag såg en genom det där bilfönstret". Och nu tänker vi alltså krossa hennes dröm genom att köpa fel sorts hund. Hur kunde det bli så? Vi skall inte ha någon hund alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar