Om att springa

Åh, vad jag längtar efter att kunna springa ordentligt igen. Tusan - innan Vera var jag i superbra form. Men eftersom jag hade haft två missfall innan henne rådde min barnmorska mig att sluta springa och ta det lugnt istället. Jag kan inte springa när jag är gravid heller för den delen; det är som om ådrorna fylls med sirap och allting blir segt, seegare, seeegast. Sista löprundan gick jag över halva vägen. Kändes som om jag hade bly i skorna. Kissade på sticka dagen därpå och jodå!!

Men sen vart det foglossning mot slutet och sen gick inte det över lika fort som jag hade hoppats. Men ett par månader efter förlossningen var jag igång och sprang igen. Och överansträngde mig förmodligen i glädje och iver. Så det blev ont i höfterna, en molande envis lite tröttande värk som var värst såna dagar då jag gått mycket eller suttit mycket.

Träffade en sjukgymnast och fick en massa bra övningar som jag nästan aldrig hinner göra, utom en som man gör hela tiden när man går och står för den försöker jag tänka på jämt. Utom när Vera hänger på höften, för då kan jag inte.

Hur som helst är det nästan tre år sen jag var i riktigt bra form. Som tur är har jag oftast ganska lätt att komma igång, så jag har höga förhoppningar. Planerar inte att komma i maratonform, inte ens halv-maratonform kanske. Det var målet sist, men jag gick ut för hårt som sagt. Nu satsar jag först och främst på att komma iväg ut och springa på vanlig motionsnivå, sen får vi se. Smög igång med en springtur häromhelgen. Eller lufsade kanske beskriver aktiviteten bättre. En gång till hann jag med innan jag blev förkyld. Men förkylningar går över och sen är det bara att köra igen.

Det jag saknar mest med att springa är:

• Den mentala pausen - jag mår så bra av att få den där stunden och rensa ut alla tankar. Dessutom är det väldigt vackert där jag springer bland åkrar och skog, särskilt på våren, och det ger ju alltid lite bonuspoäng. Jäklar när rapsen mognar på våren och det är som en gult hav omkring en... åhh, vad fint det är! (Att springa på vinterhalvåret häromkring är ingen höjdare, det måste erkännas)

• Känslan av att vara spänstig och rapp i kroppen. Att gå med lite lättare steg och ha lite mer studs i fötterna.

• Träningsvärken - när det stretar sådär skönt i benen när jag går nerför trappen morgonen efter en bra springtur.

• Och ja, det är väl ingen idé att hymla med det: jag kan äta i princip vad som helst i vilka mängder som helst utan att lägga på mig ett gram när jag springer. Det gör ingenting det heller.