Det händer att jag glömmer hur bra jag har det. Då påminner jag mig. Jag har en sorts vidskeplighet mot att önska mig materiella ting, men ibland känns huset förjävla litet helt enkelt. När vi flyttade hit tyckte jag det var jättestort - 107 kvadrat! Jag tänkte att jag skulle bli tvungen att dela upp dammsugningen i två etapper. Nu tycker jag knappt jag kan vända mig om utan att stöta till något. Vi har blivit en till i familjen sedan dess, och det är klart att det märks. Hon har inget eget rum än, och istället är hela vardagsrummet fullt av hennes saker. Det går en smal gång fram till soffan genom hennes prylar. Typ. Vi har legat i startgroparna till att bygga om nu i tusen år, men det är som att det är en pyramid som skall byggas på Stora Torget, och inte en liten utbyggnad på en villa i Roma. Makalöst. Men så är det. Möten måste ha hållits, rätt vind skall blåsa och det får inte vara för varmt och inte för kallt. Men sen så kanske vi kan börja.. (Förlåt alla underbara byggmänniskor, det är min frustration som talar.) Och det är inte det att jag behöver ett hus som hämtat ur "Lantliv", men vi behöver mer plats. Och en veranda. Och ett badrum.
Frustration: Vi har en pytteliten toalett till fem personer och ett pyttelitet badrum med snedtak över badkaret.
Påminner mig: Vi har toalett och badrum! Såg ett program om att 300 000 000 människor saknar tillgång till toalett. Det medför en del verkliga bekymmer! Dessutom har vi dusch i källaren.
Frustration: Köket är för litet. Jag behöver slå ut väggen mellan köket och matrummet, höja diskbänken så att den blir lagom hög för vuxna människor och så behöver vi en fullskalig kyl och frys.
Påminner mig: Vi har ett kök att laga mat i! Massor av människor i världen lagar mat över öppen eld utanför det de kallar sin bostad. Vi har kyl och frys, och vi har pengar att köpa mat att fylla dom med. Dessutom har vi ett stort köksbord som vi får plats allihopa kring, och vi har diskmaskin. Wow!
Frustration: Vi är fem personer i familjen; vi får inte plats helt enkelt, och utbyggnaden måste bli färdig snart. Gabbe behöver ett större rum och Vera behöver Gabbes lilla rum.
Påminner mig: Vi är fem personer i familjen! Vilken obeskrivlig rikedom! Tänk vilken lyx att behöva mer plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar