Plötsligt går det upp för en..

Hyrde häst idag. Stall Misteln i Tingstäde åkte vi till, och det var mysigt. Har aldrig varit där förut; det ligger ju inte med vägen direkt. Men det gör ju inget när man har dagen framför sig, så vi stack dit efter lunch och båda tjejerna var jättelyckliga. Ja, jag med såklart. Gabbe vägrade att följa med. Inte ens den hyfsat långa körningen lockade tillräckligt för att väga upp umgänge med hästar.

Hur som helst, solen sken, alla var glada och Estrid red själv medan jag gick bakom och ledde Vera trots att hon tyckte att det var onödigt. Vi struntar i det, mamma, vi struntar. Men nej, mamman ville hålla i ändå fast ungen ville rida själv som storasyster såklart.

Jag sa till Estrid att hon gärna fick trava iväg om hon ville, att hon bara kunde vända och komma tillbaka, för det var bra ridväg och allt. En vacker brunröd islandshäst red hon. Glova. De fann varandra direkt; kärlek vid första ögonkastet.

 

Det var då det hände: jag gick där med Vera på lilla Loreana i grimskaftet, intet ont anande, och såg den där stora, vackra, duktiga lilla tjejen framför mig dra iväg i behaglig trav. Ingen änglsan, ingen oro, trots att hon inte kände hästen sen förut. Och det slog mig, där och då, att fan nu håller ju hon också på att bli stor.