Vår katt låter nu för tiden. Och det är inget rart litet "mjau" då och då; han jamar jämt och ständigt. Men så har han börjat snarka också. När han är vaken, liksom. Ja, när han sover också. Hans nya favorithobby verkar dessutom vara att sova nära mig. Det resulterar i att jag själv får väldigt svårt att sova; dels snarkar han väldigt högt och dels är jag livrädd att han skall sluta andas, för så låter det. Och jag vågar inte sova då, för jag tycker om honom (fast jag inte tycker om ljudet alls, faktiskt har börjat hata), och vill inte att han skall dö. Absolut inte.
Ligger där och känner hur det sticker i skinnet av stress av att han kanske håller på och dör, för det kan verkligen låta så, samt för att jag vet att jag kommer att vara jättetrött imorgon också eftersom jag inte kan somna. För trött för att schasa ut honom eller bära bort honom. Det vill jag ju heller inte göra, för om han nu faktiskt skulle dö så är ju inte det det sista jag vill ha gjort honom; fått honom att känna sig äcklig och oälskad.
Hans andra favorithobby är att tvätta sig i skrevet. Det här är inget nytt; jag kan nästa lova att även en klinisk undersökning skulle visa att han sitter på ett av Sveriges i särklass renaste. Varken du eller jag har en chans här. Nu för tiden låter den här tvättningen han ägnar sig åt jättemycket, och av någon anledning så är det som att på sistone så vill han helst hålla till någonstans i närheten av mig.
Kombinationen av slafset i själva tvättandet och det här glufsiga snarkande ljudet han har lagt sig till med, och som faktiskt är ganska högt, är knappt hanterbart. Om han åtminstone kunde tvätta sig ute, så man slapp höra!
Jag får ont i magen, tänker elaka tankar och får dåligt samvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar