Jag kan tala med tonåringar. I alla fall min. Konsten är bara att inte låta som att man är dum i huvudet. Du kan du med, om du har en. Om du bara klarar av att låta bli att låta dum i huvudet en liten liten stund. Bara medans ni pratar.
Såhär undviker du alla fallgropar:
1) Ställ inga frågor. Alla frågor kommer att betraktas som dumma och svaren som så uppenbara att de inte behöver uttalas högt. En blick, på sin höjd, betraktas som svar.
2) Kom inte med några påståenden. Det finns ingenting en tonåring inte vet, och alltså kommer du att betraktas som dum i huvudet eftersom du säger saker han/hon redan vet.
3) Ställ inga krav. Krav är skitjobbigt, och fattar du inte det är du onekligen dum i huvudet. Om du är det, så kommer du också att få veta det.
4) Prata inte om hur dagen/kvällen varit, var de varit eller vad de gjort. De är nämligen just ingenstans, gör ingenting och träffar i princip ingen alls. Så fråga inte (se punkt 1)
Såhär förbereder du ett framgångsrikt samtal med tonåringen:
1) Laga mat åt den.
2) Tvätta kläderna åt den.
3) Ignorera alla möjligheter att det kanske finns läxor som skall göras. (se punkt 3 ovan)'
Och nu: Svara bara ja när den frågar efter pengar, om du kan handla åt den eller utföra andra enklare ärenden som du trots allt verkar vara kapabel att utföra. Träna på det här "ja:et" så att det inte låter löjligt, för då kommer du att framstå som dum i huvudet. Tveka heller inte, eftersom all tvekan kan tolkas som att du faktiskt är dum i huvudet som inte vet om du har pengar eller skall till affären eller inte. Ljug aldrig och säg "nej, jag har inga pengar", eftersom den känner på doften att du har det. Har du händelsevis inte det på riktigt, så kanske det är dags att sätta sig ner och fundera på vad du kan dra in på. Så att du kan svara ja på frågan om pengar och därmed också genomfört ett lyckat samtal med din tonåring.
Lycka till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar