Vera hos frisören

När jag klipper Vera blir alltid hennes vänstra sida mycket finare än den högra. Vet inte varför, men jag bestämde mig för att sluta klippa henne själv, och vända mig till någon som kan hantverket: min favoritfrisör på Skarphäll förstås. Nu var det hans brorsa som klippte, men det visade sig gå precis lika bra.

Och det var så himla roligt. När jag klipper Vera hemma sitter hon ju och far fram och tillbaka som en vindsnurra i stolen, så det är mer tur än skicklighet att jag inte klippt henne i örat eller något. Så jag tänkte att jag får kanske ha henne i knät om det ska funka, men frisörer är säkert vana vid det mesta.

Men så fick hon sätta sig i stolen, och då var det som magi omslöt henne. Hon såg så lycklig ut, men samtidigt jättegenerad, och sen, sen gjorde hon precis som han sa, ända tills det var färdigt. När han bad henne luta ner hakan mot bröstet gjorde hon det (så snart han visat henne hur man gjorde), och så satt hon så ända tills han sa åt henne att göra något annat.

Och hennes lilla huvud guppade stillsamt i takt med tuggummituggandet, och när han senare bad henne blunda så han skulle kunna klippa luggen på henne så gjorde hon det. Tills jag fick be honom att säga till henne att hon kunde titta igen, för hon blundade snällt och hade väl gjort det än om han inte sagt något annat.

Underbara unge!

Nyklippt, rar liten nacke