Satt och åt frukost med Estrid härom morgonen. Alla hade ätit frukost såklart, men just då var det bara hon och jag kvar vid bordet. Estrid läste på mjölkpaketet och jag bläddrade väl i något, och hon frågade "Pastöriserad, mamma, vad är det?"
Den kloka morsan sa som det var, att det är när man har hettat upp mjölken så att bakterierna dör. Det gick en stund, en och en halv sekund, och sen kom följdfrågan: "Jaha.. men ligger dom kvar i mjölken då eller? Vart tar dom vägen, liksom?"
Och jag blev så himla full i skratt. Så härligt med en tanke jag verkligen aldrig tänkt i hela mitt liv. Trots all pastöriserad mjölk jag hällt i mig så har jag aldrig någonsin funderat på var bakterierna tar vägen när dom dör. Jätteroligt. Och jag har verkligen ingen aning om mjölken vi eventuellt dricker eller gör pannkakor på är fullproppad av döda bakterier eller inte.
Har dock lite svårt att dricka mjölk nu, utan att tänka på att det kanske ligger miljontals döda däri, på rygg, med tungan ute och dom små krokiga benen uppåt. Kryss för ögonen.
...
Ett helt nytt ljud kommer från min kropp. Sen typ igår eller i förrgår möjligen. Och det är vänstra knät som krasar otäckt. Först när jag sätter mig på huk; inget trevligt litet knäppande ljud, utan krasande just. Ganska högt. Och så är det samma ljud igen, fast värre, när jag reser mig upp igen.
Och eftersom jag jobbar på förskolan så kan ni ju kanske tänka att det blir några sådana manövrar på en dag; ibland med och ibland utan en eller ett par ungar i famnen.
Vet inte ens om jag kommer våga kolla upp det. Hoppas att det bara går över. Det positiva är att värken är borta; jag har haft ont på insidan av knäskålen, vid det som jag tror är muskelfästet, ganska länge av och till beroende på om jag har sprungit eller simmat eller inget.
Vet inte vilket jag föredrar, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar