Ikväll har huset fyllts av den underbara doften av trattkantareller och trumpetsvamp. Jag, Estrid, Vera, Farfar och BrittMarie åkte ut i skogen efter jobbet. Fika med såklart. Parkerade utefter vägen och traskade rakt in i skogen.
Jag hade väckt Vera på dagis för att vi skulle hinna iväg, så hon var inte på sitt allra bästa humör, även om hon tyckte att det var mysigt att vara ute i skogen. Fick kånka runt med henne på höften ett bra tag för att det var så svårframkomligt. Ingen svamp hittade vi först heller, så efter en knapp timme hojtade jag till de andra att det var fikadags. Då var jag rätt mör, redo att åka hem.
Farfar gick en sväng åt andra hållet, bara för att kolla läget, och där minsann, bredde ett paradis av godsaker ut sig för våra fötter. Åtminstone hittade vi en hel del svamp. Krälandes på alla fyra med nävarna fulla ropade jag på Estrid "Kom hit med korgen igen, det finns massor här!" Varpå hon svarade "Här också!"
Rusiga av lycka. Vera med: "Jag plockar osså svamp, mamma!"
Och Gabbe är också lycklig. Han var inte ute i skogen med oss, men njöt av fångsten på macka lite senare. Stefan också lycklig fast han inte var med. Åtminstone skrattade han åt mig.
En grej jag tänkte på bara, var hur stämningen förändrades. Vi som vanligen snicksnackar glatt och småpratar om det och det blev som förbytta så snart vi klev ut ur bilen. Jakten hade börjat. Tysta och med nedåtvända blickar sökte vi marken. Svampsäsongen förvandlar vanliga hyggliga människor till psychos. Mer eller mindre.
Glada psychos, dock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar