Med simning på schemat

Estrid går i trean nu, på Romaskolan, och hon har det så bra där, och jag är så himla glad för det!

Först och främst har hon världens för henne bästa fröken som har bra hand med klassen och som ger lagom stort ansvar och lagom stora utmaningar, så att hon känner att hon lyckas och utvecklas. Hon lyckas hålla Estrids nyfikenhet vid liv även i trean, och det händer fortfarande att tycker att det skall bli spännande att gå till skolan för att fortsätta med något de håller på med.

Tänk om alla ungar fick ha det så - det är så fruktansvärt många som får tröttna så tidigt, och sedan tillbringa år ut och år in i skolbänken och bara vänta på att det skall ta slut. Vilket otroligt slöseri med energi, kreativitet, lust, självkänsla och ungdom!

Jag hoppas, hoppas att den lärare som tar över klassen när de börjar fyran är lika skicklig, och jag hoppas, hoppas att Vera får det lika bra när det är dags för henne att börja skolan.

Sen har de simning på schemat varje vecka, och det tycker jag också är fantastiskt. I ettan och tvåan hade de simning en gång i veckan sex veckor i rad till exempel, men nu finns det alltså på schemat för hela året. I övrigt ser de till att barnen får lärare med rätt utbildning för rätt ämne i så stor utsträckning som möjligt, och är med i olika projekt, väntar författarbesök mm.

Det är nästan för bra för att vara sant. Och det gör ingenting alls - tack alla fantastiska, engagerade lärare!!