Läser inlägget jag skrev inatt, och upptäcker att jag nästan helt och hållet undvikit att skriva vad det handlar om - oron.
Tusan, vilken fantasi jag har när det gäller att måla upp otäcka och våldsamma scenarion; livrädd att det skall hända något. Det finns ju så många osäkra människor därute; osäkra, rädda, våldsamma..
Halvtvå fick jag ett sms: är du vaken? Jag tror jag satt ute i bilen innan vi textat färdigt. Hämtade honom vid solbergabadet. Lugn och go, som alltid.
Åh, så gott jag sov sen. Alla på plats - då kan man koppla av.
<3
