Ute och sprang idag, och slog in på en väg jag aldrig sprungit förut. Det gör jag då och då, eftersom det finns rätt mycket småvägar härute och det blir trist att köra samma samma.
Det såg lovande ut; åkrar och raps på ena sidan och björkskog på andra. Fjärilar och fågelsång. Ljuvligt. Som vägen gick var jag helt säker på att jag skulle komma ut någonstans bakom ica här i Roma, eller möjligen bara ut till stora vägen någonstans lite närmre Sjonhem backe.
Kom fram till två dammar. Fågelliv och stängsel. En skylt: "Varning för svag is." Och en återvändsplats. Gränd kan man ju knappast kalla det mitt ute i terrängen.
Och jag kände i bröstet hur jag inte vill vända om. Vill komma framåt. Bli framsläppt.
Vägen tillbaka var lika vacker. Löpte på bra med hög puls och andhämtning i 41 minuter. Inte illa.
Men ändå en återvändsplats.
