Jodå, det är lördag i tacoträsket!
Har klarat mig undan förkylningar och annat ända sedan jag började på dagis i höstas. Och det var jag väldigt nöjd med. Men sen strax innan det var dags att börja jobba igen efter jullovet så satte det fart. Lite krasslig först bara, ingen riktig fara utan mest en olustkänsla i kroppen som kunde bero på vad som helst; för lite pengar, kommande mens, väderomslag..
Jag gick tillbaka till jobbet efter en vecka, men då hade jag hunnit besöka farbror doktorn och fått sån där "bredspektra-medicin", som tar kål på allt vad bakterier heter, onda som goda. Mot bihåleinflammation. Inte vad jag vill proppa i mig såklart; vem vill det? Men det gjorde jag i alla fall, i hopp om att det ändå skulle göra mig frisk. Men nehedu!!
Tjejerna var också genomförkylda, men friskade på sig på ett helt annat sätt än mig. Jodå, barnbaciller tar mycket värre på vuxna, förklarade doktorn.
Och nu sitter jag här, förkyldare än någonsin, och ångrar att jag döpte inlägget till "kan bara bli bättre". Snacka om att utmana ödet. Men hör mig nu öde: jag vet att det kan bli värre. En förkylning eller ett par är inte det värsta som kan hända. Men jag hoppas åndå att det blir bättre snart. Du förstår, jag vill vara pigg och frisk, jag hade sett fram emot att fortsätta simma, komma igång med springningen igen, långa promenader med ungarna när vinterkvällarna är såhär jättefina.. så jag menar inte alls att utmana något.
Äh, jag byter rubrik för säkerhets skull.
