Fick skäll när jag kom hem häromkvällen.
Om du bara visste hur Vera har knölat och vägrat att sova!! Det har tagit jättelång tid, och du har varit borta jättelänge - hur länge har du varit borta, och var har du varit egentligen?
Det var mellandottern som vräkte ur sig det här. Pappan bedyrade senare att minsta ungen inte alls egentligen knölat särskilt mycket, men att det nog tagit en timme innan hon somnat.
Jo, det är lite för länge. Sådär sent på kvällen är det mysigt att lägga ungarna, läsa, kanske sjunga lite, tala om hur mycket man älskar. Och så sova.
Har sagt på dagis nu att hon bara får sova max en timme. Med tungt tryck på max, och menar egentligen helst bara en halvtimme, men det vågar jag inte säga än. Sover hon mer än en timme på dagen kan det ta upp till två timmar innan hon somnar på kvällen, och då har jag hunnit gnissla tänder så högt att det hörs till nedervåningen.
Jadu, gumman, jag har varit borta i två timmar ungefär. På föräldramöte med Gabbe. Vet inte om jag ska be om ursäkt för det, men det känns inte så. Detta svar kom ut rätt så syrligt, tror jag. Men jag väste i alla fall inte.
Jag tror jag ska sticka hemifrån lite oftare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar