Julmarknad på Leva

Vi bestämde oss för att julpyssla, jag och Estrid. Ett mor- och- mellandotter- projekt. Jag älskar ensamtid med mina ungar, och ser till att få det också, i tur och ordning efter behov och önskemål. Deras och mina. Naturligtvis räcker det inte till.

Men jag anmälde oss, och det fanns fortfarande bord. Toppen!

Ni kan tänka att vi har kokat kola, bakat lussebullar, saffranskakor och kransar, risbräck, snurrat ihop smällkarameller och gud vet vad. Jätteroligt. Och lite svettigt, faktiskt, med hus, man och barn, heltidsjobb, kanin och katt.

Och så två dagar innan: Men gud, tänk om det inte räcker. Tänk om vi får åka hem efter en timme. Och så dagen innan: Men oj vad grejer, tänk om jag får åka hem med allt det här. Det kanske inte kommer några. Ingen kanske vill köpa. Jaja, lussebröd kan vi bjuda på på jobbet. Risbräck brukar gå åt härhemma, eftersom det är Stefans favorit och.. ja, i värsta fall får vi väl bjuda borta på äldreboendet.

Men när jag ändå, för säkerhets skull, tänkte börja baka ännu fler lussekatter natten mot lördag stoppade min mamma mig. Med ett det räcker, på ett sådant där övertygande mamma-vis. Och det gjorde det. En eller två påsar fick vi med oss hem. Synd bara att jag inte gjorde fler kransar..

Och det gick bra. Strax vid tio kom vi dit och dukade upp. Gjorde fint med duk och lykta. Estrid skrev prislista, och så började folk strömma in. Redan en halvtimme innan det öppnade.

Kundmagnet!

Jätteroligt. Och vad lycklig jag och vi var på kvällen, när det var över. Bakade ingenting då, faktiskt.

Men jag vet redan vad jag skall göra till nästa år.