Skitbra med självscanning?

Jo, jag registrerade mig för självscanning för ett tag sen. Gabbe låg på.
Och det funkade hur bra som helst, och vi hade rätt kul där vi sprang runt och tramsade med lasermojängen.

Men här kommer det:
Igår när jag skulle ta hämta en sån där scanninggrej så gick inte det. Kontakta personalen. Ok. Lätt gjort. Och en av de alltid jättesnälla i personalen kollade, ville ha icakortet, bankkortet. Och här började jag känna mig lite stressad - hemnycklar och körkortet också, kanske?

Det visar sig att det senaste köpet inte gått igenom, att de fyrahundra spännen som skulle ha dragits från kontot inte dragits. Snopet. Lite olägligt också, faktiskt. "Vill du att jag skall dra dom nu?" "Eh, nej, men jag antar att du tycker att det är bäst så."

35 minuter senare är vi något fattigare än vi trodde, men på väg in i affären med en scanninggrej i högsta hugg. Tar några kassar. Inga problem. Borta vid citronerna (3 för 10kr) däremot, visar det sig att scanninggrejen har dött. Men va f..

Gabbe, hjälpsam som alltid, ångar iväg och får tag på en personal och talar om för denne att den jävla grejen inte funkar. Vi hänvisas till kassan. Min mamma som är och hälsar på mig, eller var vid det här tillfället, vill vid det här laget helst inte prata med mig längre eftersom jag ändå bara gnisslar tänder till svar. För er som inte vet det så ligger grönsaksavdelningen och kassorna så långt bort från varandra det bara går.

Väl där så tar en stackars tjej hand om vår scanninggrej och far iväg för att kolla vad felet är. Jag säger stackars, för vid det här laget är jag inte så himla övertygad om att det här med självscanning är det bästa. Jag berättade det för henne också. Hon blir borta en stund. Lite för lång för min smak. Kommer tillbaka med en ny och förklarar snällt att allt vi redan scannat ligger registrerat på den nya och att vi lugnt kan fortsätta handla där vi slutade. Bra - vid kassarna. Bort alltså till citronerna igen och börja om från början.

Skall en dryg timme senare äntligen betala och gå därifrån, ut i friheten igen, eventuellt för att aldrig återvända. Men så lätt går det inte; självklart åker jag på en så kallad avstämning. Det betyder, för er som står sunt och lugnt i en vanlig kö och passar på att tänka mysiga tankar och djupandas, att man blir tvungen att plocka upp allting igen så att de kan kolla att man verkligen fått med allt.

Det var samma stackars tjej som fixade en ny scanninggrej åt oss som kom mig till mötes nu. Hon såg förvånansvärt lugn ut. Men vid det här laget hade frustrationen pyst ur mig och lämnat mig tom och lite slak, som en ballong från kalaset förra veckan. "Det är lugnt, jag skall inte säga något", försäkrade jag henne ändå. Och hon behöll jobbet och kollade mina grejer.

Och jo, allting stämde.