Hemma igen!

Kryssning till Riga med Tallinksilja alltså. Silja Festival åkte vi med. Skabbigast hittills av alla kryssningsbåtar vi åkt, helt klart. Ena överslafen vågade vi inte ens använda, för det såg ut som om den skulle släppa eftersom den lutade nedåt så mycket. Tur att Vera ändå sover med mig.

Kompisar - till slut!

Men det var bra ordnat för ungarna. Estrid hade fullt upp på kvällarna med dansträning och tävlingar. Andra kvällen var Vera också med. Dansade och sprang och dansade och sprang. Det var roligt bara att sitta och titta på; gott om plats och stor hoppborg och glada lekledare.

Kul i affären :)

Trött i affären!

Och det var god mat, miljöombyte och lång promenad genom Riga. Supermysigt. Vi gick genom gamla stan bort till de gamla hangarhallarna där det numera är marknad. Det var lite annorlunda! Sen gick vi utefter kanalen tillbaka, och det var jättefint där med broar och parker. Såg broräcket med alla hänglås som nygifta/nyförälskade/nyförlovade hänger upp. Tjockt med lås.

Träffade en kvinna sen på båten som åkt med sina ungar och sin mamma till Tallinn först, haft bilen med sig och bilat sedan från Tallinn till Pernu och sedan vidare ner till Riga och hem därifrån. (Hennes äldsta och Estrid var typ jämngamla, och lekte och hade jätteroligt.) Det lät som en jättebra semesteridé, så det tänker jag kolla upp till nästa gång vi skall iväg. Fast jag skulle nog gärna åka till Helsingfors först, och sedan vidare neråt. Låter toppen - det vore så roligt att se landsbygden. Fullt med fina stränder utefter vägen tydligen också.

Och jo, vi kom ombord allihop!

Apropå stränder utefter kusten så höll jag på att få slag när jag såg hamninloppet när vi åkte därifrån igårkväll. Kilometervis med kol, högar med kol, kranar och containrar i oräkneliga mängder. Man blev liksom tyst inför synen.

Såg ut som om vi kryssade genom en sagobok imorse när vi tog oss in genom Stockholms skärgård med sina röda hus med vita knutar och träbryggor rakt ut i vattnet.

Kan efter en tripp till Riga också konstatera att jo, det finns kvinnor som bleker håret ännu vitare än mitt, samt att hemma är - utan tvekan - bäst!